Oppigårds, Soten.

En frossa i rostat, bränt och samtidigt torrt. Eller iallafall en känsla av torrt. En stout är ju i själva verket sällan torr. Det är ett sjukt tryck till en början, som sedan klingar ut i det där torr-rostade på ett smakfullt sätt. Inte det där boxarhänget som aldrig tar slut. Mer som initiativ till ett lagom dryckstempo som sällskapsdryck. Det är bra. Dricker man för fort så blir man klart påverkad. Det är inte mindre än 11,5% krut i bägaren. Priset är 69,80:-. Betyget blir 8.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

%d bloggare gillar detta: